Min bror - ADOPTERAD?

Om det är några syskon som är olika så är det jag och min brorsa.

Nu jämför jag oss i ungdomens år:
Jag = social, söp, rökte, jagade killar och pluggade allt som jag kunde plugga bl a på Stockholms Universitet i drygt 2,5 år.
Han = asocial (hatar människor), sportfåne, (i princip) aldrig festat och har endast skit betyg.

Han måste vara adopterad. Jag börjar nästan själv tro på mitt taskiga spratt som jag drog ett par gånger för min lille bror som är nästan 8 år yngre än mig. Tillsaken hör också att min bror har nästan alltid varit kritvit i håret (ej längre på äldre dagar) och ljusblå ögon. Alltså väldigt ljus!!

Av någon märklig anledning så hade vi i vårt föräldrahem en liten tavla (ful som f-n). Denna tavlas motiv var av en liten negerfamilj som sitter framför en liten halmhydda.
Med stor inlevelse sa jag då till min ca 9 åriga lille bror att mamma och pappa inte var hans riktiga mamma och pappa. Han började självklart protestera. Jag tar mig för munnen, låtsat lite chockad och utbrister: - Oj, har inte mamma och pappa berättat det för dig. Det trodde jag. Han protesterar fortfarande.
Då kände jag att jag måste ju berätta sanningen för honom. Jag pekade på tavlan och sa att det där var hans familj. Jag berättade då för min bror att han föddes till albino i Afrika och i en afrikansk familj var det skam, så de adopterade bort honom.
Och att han hade då turen att få komma till vår familj i Sverige.
Lite tacksamhet kanske, TACK!!

Hm, fast den här historien är kanske inte påhittad av mig själv som jag alltid har trott.